Nytt reformförslag om elevhälsan – vad krävs för att lyckas?

Den psykiska ohälsan bland barn och unga ökar, samtidigt som elevhälsan brottas med underbemanning och otydligt uppdrag. När den statliga utredningen om en förbättrad elevhälsa nu lägger fram sina förslag är frågan inte längre vad som behöver göras utan hur det ska genomföras i skolans vardag. Den 5 maj samlade Karl-Adam Bonniers Stiftelse beslutsfattare, forskare och nyckelaktörer för ett fördjupat samtal om vägen framåt.

Varför frågan är viktig

Skolan möter alla barn. Det gör elevhälsan till en av samhällets viktigaste arenor för att tidigt fånga upp psykisk ohälsa och ge barn och unga förutsättningar att utvecklas. När elevhälsan brister hamnar elever mellan stolarna, ofta med konsekvenser som följer dem långt in i vuxenlivet.

Skolan spelar också en avgörande roll för utvecklingen av framtidens kompetens. En välfungerande skola där elever mår bra och når sin potential är därför inte enbart en fråga om individuellt välbefinnande, den är en grundläggande förutsättning för ett konkurrenskraftigt näringsliv på lång sikt. Just därför står samhällsutvecklingen alltmer i fokus för Karl-Adam Bonniers Stiftelse – ett livskraftigt näringsliv förutsätter ett fungerande samhälle.

Seminariet genomfördes i samarbete med Karl-Adam Bonnier Center for Governance och Center of Educational Leadership and Excellence vid Handelshögskolan i Stockholm.

Utmaningarna idag

Josef Milerad, docent vid Karolinska Institutet, inledde kvällen med att ge en historisk tillbakablick som satte dagens elevhälsa i perspektiv. Den svenska skolhälsovården växte fram kring förra sekelskiftet som ett ambitiöst folkhälsoprojekt och blev internationellt uppmärksammad. Med skollagen 2010 förändrades verksamheten i grunden. Hälsouppdraget kopplades hårdare till kunskapsmålen och Socialstyrelsens nationella riktlinjer ersattes av en vägledning. Med facit i hand, menar Milerad, att man kanske borde fokuserat mer på vad elevhälsan konkret skulle göra.

Siffrorna talar sitt tydliga språk: cirka 32 500 gymnasieelever per skolläkare och runt 450 elever per psykolog. De psykosomatiska symptomen ökar tydligt sedan 2010 och flickor mår sämre än pojkar. Dessutom går 15,5 procent av varje årskull ut grundskolan utan godkända betyg, utan systematisk uppföljning av varför.

Det räcker inte med resurser

Rebecka Persson, fil.dr i psykologi, presenterade en ny analys av investeringar i elevhälsan i Region Stockholms kommuner 2006–2024. Mönstret är paradoxalt: medan den psykiska hälsan sjunker har utgifterna för elevhälsa per elev stigit.

Med utgångspunkt i en tvåfaktorsmodell som skiljer mellan psykiatriska symptom och välbefinnande delas eleverna in i fyra grupper. Drygt hälften har fullständig hälsa, medan 6 procent klassas som problemtyngda och 17 procent som sårbara. De sårbara är en stor och förbisedd grupp som inte mår direkt dåligt, men de mår inte heller bra.

Analysen visar att en ökning av elevhälsans utgifter med 1 000 kronor per elev minskar gruppen problemtyngda med 16 procent. Resurser har alltså effekt, men kunskapen brister avseende vad som faktiskt gör skillnad. Vad är det som gör att resurser till elevhälsan får effekt och vad mer än ekonomiska resurser behöver elevhälsan?

Utredningens förslag och deltagarnas insikter

Utredningen En förbättrad elevhälsa (SOU 2025:113) föreslår ett breddat uppdrag, fler strukturerade hälsobesök med tidsgaranti, tydligare organisation, bättre information till eleverna och en stärkt rektorsutbildning. Förslagen pekar i rätt riktning, men implementeringen avgör utfallet.

I diskussionerna återkom flera teman. Ett rörde uppdragets tydlighet, där elevhälsan idag tolkas på olika sätt. Vissa likställer den med den medicinska elevhälsan medan andra menar att hela skolans personal är en del av den. Deltagarna lyfte risken att resurserna går till elever som stör och hörs, medan tysta och introverta elever blir osynliga. De pekade även på vikten av tidiga insatser eftersom många problem syns redan i förskolan. Bemanningen diskuterades återkommande. En kurator några timmar i veckan räcker inte och en regional back-up-funktion lyftes som ett möjligt sätt att stötta skolor när tid eller kompetens inte räcker. Samtidigt påminde flera om att kompetensförsörjningen är en akut utmaning i sig och att rätt kompetens är svår att hitta. Digital elevhälsa nämndes som en möjlig väg framåt för små skolor och glesbygdskommuner. Samtidigt lyftes vikten av gott ledarskap på skolan för att elevhälsans resurser och arbete ska få god effekt.

För Karl-Adam Bonniers Stiftelse är detta ett nytt område. Stiftelsens seminarier kretsar ofta kring frågor som rör bolagsstyrning, internationalisering och innovation. Men ett konkurrenskraftigt näringsliv förutsätter ett fungerande samhälle och det samhälle och näringsliv vi bygger imorgon formas i den skola vi har idag.